Tankar om livet

Birgitta tittar till djuren

Vita har killat i vårsolen

"Det allra bästa är att få vara på fäboden. Det är som en rening. Man kommer så nära naturelementen och man får ett friskare tänkande. Det är så nyttigt att se hur djuren fungerar i full frihet. Man får en närmare och mer ödmjuk relation till dem.

Det är avkopplande att se hur de plockar ihop sin foderstat själva. På morgonen är det myrgräs och källvatten som gäller, på eftermiddagen hägrar de mer proteinrika örterna på Stortävremsberget och däremellan repar åtminstone getterna ordentligt med busk under sin vandring. Kvällsbetet föredrar de gärna i ett annat väderstreck men helst nära fäbodvallen. I kvällningen kan getterna också få för sig att det är enbuskarna runt vallen som skall tuktas.

Här på fäboden är det lätt att leva enkelt. Man lär sig uppskatta de små tingen. De underbara små mjölksyrebakterierna som hjälper mig när jag ska producera ost av getmjölken.

Fjällbäcken som rinner vid fäboden Östra Arådalens fäbodvall Getterna betar på fäbodvallen

Jag märker att mjölksyrebakterierna ökar när jag är på fäbodvallen. Man kan lätt göra test genom att låta lite mjölk stå i värmen och se vad som händer. Blir det en syrlig, god filbunke är tillgången på mjölksyrebakterier god och vips har jag gjort min egen syrakultur! Den är också den allra bästa, för den innehåller många fler stammar i sig än om jag skulle köpa en färdig fil, som bara innehåller ett par aktiva stammar. Jag lär mig också att lita på mina sinnen. Syn, smak och lukt är viktiga arbetsredskap i egenkontrollen.

På fäboden pastöriseras ingen mjölk utan alla näringsämnen tas till vara maximalt. Mjölken ystas direkt efter mjölkning så transportsträckan är i stort sett obefintlig både i tid och i avstånd och energiförlusten är ringa.

Birgitta med egenproducerade getostar

Birgitta visar upp getostar

Just detta med pastörisering är något som jag funderar en hel del på därför att den medför stora energiförluster (upphettning till 65-67 grader, nedkylning till 30-34 grader ) samtidigt som vi förstör många viktiga enzymer (fosfatas och lipas) och näringsämnen t.ex. B6 och B12, vilket gör att vi nu utsätter oss för andra stora hälsorisker än den som från början fick oss att börja med pastöriseringen. Tillkommer tidsförluster och ökade omkostnader för el.

Pastöriseringen anses ju fortfarande vara det enklaste sättet för kontrollorganet att kontrollera och är därför också både billigare och lättare att börja med som ostproducent, men det känns inte rätt! Jag pastöriserar ju när jag är på mejeriet i Trönödal men inte på fäboden. Helst vill jag lägga om hela ostproduktionen och bara ysta på opastöriserad mjölk.”